Plattformsdirektivet är ett EU-direktiv som ska förbättra arbetsvillkoren för personer som utför arbete via digitala arbetsplattformar. Det ska också stärka skyddet för personuppgifter och skapa större transparens kring hur plattformsarbete organiseras.

Direktivet antogs i oktober 2024 och ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den 2 december 2026. I Sverige föreslås det genomföras genom en ny lag, lagen om plattformsarbete. En digital arbetsplattform är en tjänst som tillhandahålls, åtminstone delvis, på distans genom elekroniska medel, på begäran av en mottagare av tjänsten, som som en nödvändig och väsentlig del organiserar arbete mot betalning och som använder automatiserade övervaknings- eller beslutssystem. Foodora och Uber är exempel på aktörer som ofta används för att illustrera plattformsarbete. 

Plattformsdirektivet föreslås alltså genomföras i svensk rätt genom en ny lag. Det ska öka möjligheterna för personer som utför plattformsarbete att klassificeras som arbetstagare. De får också ett stärkt skydd för personuppgifter och en lagstadgad rätt till privat och säker kommunikation med varandra utan plattformens insyn. Vidare ska vissa beslut, till exempel beslut om att avsluta ett avtalsförhållande eller stänga av ett konto, fattas av en människa och inte enbart av ett automatiserat system. Begreppet intermediär aktualiseras i utredningen om hur EU:s plattformsdirektiv ska genomföras i svensk rätt. 

Utredningen föreslår inte någon ny anställningsform. I stället ska personer som utför plattformsarbete bedömas som arbetstagare eller uppdragstagare enligt gällande rätt, med stöd av en ny presumtion om arbetstagarstatus. Lagen om plattformsarbete ska innehålla en rättslig presumtion för när personer som utför plattformsarbete och har ett avtalsförhållande med en digital arbetsplattform ska anses vara arbetstagare. Presumtionskravet innebär omvänd bevisbörda, vilket innebär att om den som utför plattformsarbete kan visa omständigheter som tyder på att arbetet sker under någon annans ledning och kontroll, ska personen antas vara arbetstagare tills plattformen eller intermediären visar motsatsen. Det gör det alltså lättare att hävda anställning när upplägget i praktiken liknar ett anställningsförhållande.  

Konsekvenser 

Flera aktörer utgår från att direktivet ska genomföras, men synen skiljer sig åt när det gäller hur långt regleringen bör gå, hur presumtionsreglerna ska utformas och hur tung administrationen kring algoritmisk styrning riskerar att bli.  Den föreslagna lagen innebär även ny rapportering till Arbetsmiljöverket, där plattformar ska redovisa antal personer som utför plattformsarbete uppdelat efter bland annat avtals- eller sysselsättningsstatus. Däremot framhåller utredningen att sådant plattformsarbete inte kan utläsas ur SCB:s befintliga statistik i dag. Som det verkar blir det alltså inte någon särskild rapportering av statistik till SCB inom ramen för förslaget.  

För företag som använder plattformsarbetare räcker det inte att bara se till avtalet eller fakturan. Att anlita en plattformsarbetare kan bli mer än att köpa en tjänst. Om upplägget i praktiken innebär ledning och kontroll kan personen bedömas som arbetstagare, vilket kan utlösa fler skyldigheter, mer rapportering och ökad risk för sanktioner och skadestånd. Det blir viktigt att redan nu gå igenom vem som utövar ledning och kontroll, hur personerna ska klassificeras, vilket underlag som används för ersättning och lön samt om digitala system används för att styra arbetet. Ju tydligare ansvarsfördelning mellan verksamhet, HR, lön och juridik, desto mindre risk för fel när de nya reglerna börjar gälla.  

Egenanställda 

I svensk kontext finns också egenanställningsföretag, där den egenanställde själv hittar uppdraget medan företaget hanterar fakturering, skatter, avgifter och löneutbetalning. Egenanställning och plattformsarbete är inte samma sak. Egenanställning beskriver ett avtals- och administrationsupplägg där ett egenanställningsföretag hanterar avtal, fakturering, skatt och löneutbetalning. Plattformsarbete beskriver i stället hur arbetet organiseras, nämligen genom en digital arbetsplattform. En egenanställd kan därför vara plattformsarbetare, men är inte det per automatik. Utredningen pekar också på att egenanställningsföretag i vissa fall kan ligga nära den typ av mellanled som avses med begreppet intermediär.  

Nästa steg 

Nästa steg är att remissvaren bearbetas inom Regeringskansliet. Därefter kan regeringen gå vidare med lagstiftningsarbetet, exempelvis genom lagrådsremiss och proposition. I nuläget är den senaste tydliga offentliga milstolpen den avslutade remissomgången och de publicerade remissvaren. Kommer detta direktiv bli lika senfärdigt hanterat som lönetransparensdirektivet?